cribbz

Jag är en person som ofta identiferar mig själv med texter i olika låtar, antar att jag absolut inte skiljer mig från mängden med detta, då texterna skrivits för att påverka så många som möjligt. Ändå kan jag inte sluta känna problemet över att alltid "känna igen mig" i endel låtar, som tex;
All Saints - Never Ever (låten som jag kände igen mig i första gången jag vart dumpad, den låten påminner mig fortfarande om henne)
Jewel - Foolish game (mitt liv i allmänhet, distansen till kärleken)
Cranberries - Dreams (vad kan man säga, mitt liv beskrivs ordagrant)
The goo goo dools - Iris
Eternal - angel (love to all my friends)

Jag vet inte om det är ensamheten inom en som gör att man mer och mer känner igen sig i låtar som de jag beskrivit, som jag känner igen mig själv och mina känslor i..

Hur som helst så börjar ensamheten göra sig allt mer och mer påmind, inte minst med tanke på mitt jobb som innebär allt resande på egen hand. Så man frågar sig ibland om jobbet verkligen är värt det, visst får jag ut en lön som är högre än medelinkomst i sverige, jag får se världen gratis, etc. Men samtidigt har jag iom. detta jobb förlorat mycket av mitt sociala liv med vänner som jag var dag saknar, känns även som att jag, var dag som går, förlorar en del av mig själv och gräver ner mig i den ensamhet min vardag består av.

Önskar det fanns någon att sakna under alla dagar på resande fot, någon som väntade på en när man kom hem, någon man kunde dela allakänslor inom mig med, någon att kunna få överraska och skämma bort lite då och då...

Men jag antar att jobbet jag har, kräver för mycket för att det i längden ska fungera, inte minst då man ibland kan vara glad om man lyckas vara hemma 4 dagar i sträck, vilket är ytters få dagar att hitta lycka hos någon och lyckas väcka ett intresser stort nog för att bygga en grund på ett förhållande för..

Jag är dock otroligt tacksam för de vänner som står mig närmast; Annie, Nicke, Angela, Patrik, Robban, Mange, etc. som alltid finns där när man kommer hem, som ställer upp om det skulle behövas, som undrar vart man är, när man kommer hem, etc.. Deras vänskap får mig att klara mig genom de dagar man vaknar upp och plågas av ensamheten att vakna upp i ett kallt, ensamt, stelt hotellrum någonstans i världen..

Nu ska jag lägga mig i badet, ska ta och lyssna på avkopplande musik av Enya, kan rekommendera Enya - Orinoco Flow, som är en riktigt "mysig" låt..

Kramar på alla mina vänner därute som gör dagarna på resande fot, värda att ta sig igenom..