Så, då har det äntligen hänt..
I've found my candle in the dark...
Min varg-tavla.
En bild på den vackra tavla som jag köpte för 3 år sedan av en riktigt bra konstnär från sverige.
Internets baksida
Fick idag via MSN en bild skickad till mig, då en vän "hittat" en tjej som han tyckte såg bra ut, etc. och ville visa mig.
Jag tog emot bilden och insåg att tjejen på bilden är en tjej som jag pratat med ett fåtal gånger tidigare på en sida på internet, en väldigt trevlig och söt tjej.
När jag såg att det var hon så undrade jag vart han fått tag på den och han berättade då att den bilden +ett flertal till ligger ute på internet för nedladdning. Jag kände mig givetvis tvungen att berätta detta för henne, då min första tanke är att bilderna inte är upplagda av henne själv, inte på så sätt iaf.
Så det är verkligen internets baksida, när oskyldiga människor drabbas på detta sätt.
Jag vet att vissa säger att tar man vissa bilder överhuvudtaget så har man gjort ett val, men i mina ögon så kan man ta vilka bilder som helst, sen är det ett eget val om man vill visa dom för omvärlden, men om däremot ngn annan lyckas kommer över bilderna och lägger ut dom utan ,personen i frågas, samtycke. Då blir jag verkligen ledsen, att vissa kan sjunka så lågt.
Av respekt för personen i fråga, lägger jag varken ut namn på personen eller sidan som bilderna går att få tag på.
Jag tog emot bilden och insåg att tjejen på bilden är en tjej som jag pratat med ett fåtal gånger tidigare på en sida på internet, en väldigt trevlig och söt tjej.
När jag såg att det var hon så undrade jag vart han fått tag på den och han berättade då att den bilden +ett flertal till ligger ute på internet för nedladdning. Jag kände mig givetvis tvungen att berätta detta för henne, då min första tanke är att bilderna inte är upplagda av henne själv, inte på så sätt iaf.
Så det är verkligen internets baksida, när oskyldiga människor drabbas på detta sätt.
Jag vet att vissa säger att tar man vissa bilder överhuvudtaget så har man gjort ett val, men i mina ögon så kan man ta vilka bilder som helst, sen är det ett eget val om man vill visa dom för omvärlden, men om däremot ngn annan lyckas kommer över bilderna och lägger ut dom utan ,personen i frågas, samtycke. Då blir jag verkligen ledsen, att vissa kan sjunka så lågt.
Av respekt för personen i fråga, lägger jag varken ut namn på personen eller sidan som bilderna går att få tag på.
Musik och ensamhet
Jag är en person som ofta identiferar mig själv med texter i olika låtar, antar att jag absolut inte skiljer mig från mängden med detta, då texterna skrivits för att påverka så många som möjligt. Ändå kan jag inte sluta känna problemet över att alltid "känna igen mig" i endel låtar, som tex;
All Saints - Never Ever (låten som jag kände igen mig i första gången jag vart dumpad, den låten påminner mig fortfarande om henne)
Jewel - Foolish game (mitt liv i allmänhet, distansen till kärleken)
Cranberries - Dreams (vad kan man säga, mitt liv beskrivs ordagrant)
The goo goo dools - Iris
Eternal - angel (love to all my friends)
Jag vet inte om det är ensamheten inom en som gör att man mer och mer känner igen sig i låtar som de jag beskrivit, som jag känner igen mig själv och mina känslor i..
Hur som helst så börjar ensamheten göra sig allt mer och mer påmind, inte minst med tanke på mitt jobb som innebär allt resande på egen hand. Så man frågar sig ibland om jobbet verkligen är värt det, visst får jag ut en lön som är högre än medelinkomst i sverige, jag får se världen gratis, etc. Men samtidigt har jag iom. detta jobb förlorat mycket av mitt sociala liv med vänner som jag var dag saknar, känns även som att jag, var dag som går, förlorar en del av mig själv och gräver ner mig i den ensamhet min vardag består av.
Önskar det fanns någon att sakna under alla dagar på resande fot, någon som väntade på en när man kom hem, någon man kunde dela allakänslor inom mig med, någon att kunna få överraska och skämma bort lite då och då...
Men jag antar att jobbet jag har, kräver för mycket för att det i längden ska fungera, inte minst då man ibland kan vara glad om man lyckas vara hemma 4 dagar i sträck, vilket är ytters få dagar att hitta lycka hos någon och lyckas väcka ett intresser stort nog för att bygga en grund på ett förhållande för..
Jag är dock otroligt tacksam för de vänner som står mig närmast; Annie, Nicke, Angela, Patrik, Robban, Mange, etc. som alltid finns där när man kommer hem, som ställer upp om det skulle behövas, som undrar vart man är, när man kommer hem, etc.. Deras vänskap får mig att klara mig genom de dagar man vaknar upp och plågas av ensamheten att vakna upp i ett kallt, ensamt, stelt hotellrum någonstans i världen..
Nu ska jag lägga mig i badet, ska ta och lyssna på avkopplande musik av Enya, kan rekommendera Enya - Orinoco Flow, som är en riktigt "mysig" låt..
Kramar på alla mina vänner därute som gör dagarna på resande fot, värda att ta sig igenom..
All Saints - Never Ever (låten som jag kände igen mig i första gången jag vart dumpad, den låten påminner mig fortfarande om henne)
Jewel - Foolish game (mitt liv i allmänhet, distansen till kärleken)
Cranberries - Dreams (vad kan man säga, mitt liv beskrivs ordagrant)
The goo goo dools - Iris
Eternal - angel (love to all my friends)
Jag vet inte om det är ensamheten inom en som gör att man mer och mer känner igen sig i låtar som de jag beskrivit, som jag känner igen mig själv och mina känslor i..
Hur som helst så börjar ensamheten göra sig allt mer och mer påmind, inte minst med tanke på mitt jobb som innebär allt resande på egen hand. Så man frågar sig ibland om jobbet verkligen är värt det, visst får jag ut en lön som är högre än medelinkomst i sverige, jag får se världen gratis, etc. Men samtidigt har jag iom. detta jobb förlorat mycket av mitt sociala liv med vänner som jag var dag saknar, känns även som att jag, var dag som går, förlorar en del av mig själv och gräver ner mig i den ensamhet min vardag består av.
Önskar det fanns någon att sakna under alla dagar på resande fot, någon som väntade på en när man kom hem, någon man kunde dela allakänslor inom mig med, någon att kunna få överraska och skämma bort lite då och då...
Men jag antar att jobbet jag har, kräver för mycket för att det i längden ska fungera, inte minst då man ibland kan vara glad om man lyckas vara hemma 4 dagar i sträck, vilket är ytters få dagar att hitta lycka hos någon och lyckas väcka ett intresser stort nog för att bygga en grund på ett förhållande för..
Jag är dock otroligt tacksam för de vänner som står mig närmast; Annie, Nicke, Angela, Patrik, Robban, Mange, etc. som alltid finns där när man kommer hem, som ställer upp om det skulle behövas, som undrar vart man är, när man kommer hem, etc.. Deras vänskap får mig att klara mig genom de dagar man vaknar upp och plågas av ensamheten att vakna upp i ett kallt, ensamt, stelt hotellrum någonstans i världen..
Nu ska jag lägga mig i badet, ska ta och lyssna på avkopplande musik av Enya, kan rekommendera Enya - Orinoco Flow, som är en riktigt "mysig" låt..
Kramar på alla mina vänner därute som gör dagarna på resande fot, värda att ta sig igenom..
Jobbet vs. Människan
Är man för snäll som människa emellanåt?
Borde man egentligen säga nej i vissa lägen, men säger då istället ja för att visa sig duktig och att man ställer upp i alla lägen?
Just nu när jag skriver detta så har jag vart vaken sedan 08.00 då min arbetsdag började, denna gång hos en kund i Agen, 10 mil utanför Toulouse i Frankrike. Dagen fylldes snabbt med diverse olika uppgifter såsom utbildning, svar på frågor om maskinen jag installerat, etc. Att alla dessa frågor sedan är på Franska gör inte saken lättare, fast endel går dock att förklara med papper och penna.. (Hade inte direkt MVG i bild, men lyckas ändå på något sätt göra mig förstådd )
Hur som helst, när allt äntligen var klart och blicken slängdes mot klockan insåg jag att det var 2,5 timme kvar till mitt flyg skulle gå, så bråttom som man inbillade sig att man hade, hoppade man in i bilen och körde iväg.
Mitt på motorvägen stod dock en liten Subaru Impreza (i detta fall en polisbil) som inte direkt uppskattade min hastighet som jag valde att köra. Snällt la han sig framför mig och bad mig köra av på första rastplats, sagt och gjort, vi svängde av, pratade lite, de kollade körkort och säger sedan på engelska: "Drive a little bit slower now, we can still get you if you go fast again"
Man kan inte göra annat än att uppskatta deras sätt att se på det hela, snälla grabbar det där.. =)
Men åter till huvudämnet, resan från Toulose gjorde att jag landade på Arlanda 23.50 fredag kväll, sedan var jag personen som sa ja till nästa jobb när en av cheferna undrade lite lätt om det var ok för mig att åka till nästa kund redan under helgen. Tänkte att det ska ju inte vara några problem, även fast flyget idag lördag lyfter 12.00, vilket innebär att jag bör vara på Arlanda ca: 10.30-11.00. Därför blir det inte så mycket sömn och därför är jag vaken i detta nu, sitter här och skriver av mig lite. Ska sedan ta och packa en ny resväska och packa om verktygslådan, då vissa verktyg behövs och vissa kan lämnas hemma.
Så nu är klockan strax efter 5 på morgonen och om 12 timmar kommer jag befinna mig i Leeds och hämta ut min hyrbil för att sedan köra till Scarborough, känns som att min sömn kommer vara på planet Arlanda - Amsterdam (2 tim) och även planet Amsterdam - Leeds (1 tim).
Dags att bli klar med packandet, kanske man hinner med en liten powernap...
Stora kramar till alla mina vänner, saknar er..
//Cribba
Borde man egentligen säga nej i vissa lägen, men säger då istället ja för att visa sig duktig och att man ställer upp i alla lägen?
Just nu när jag skriver detta så har jag vart vaken sedan 08.00 då min arbetsdag började, denna gång hos en kund i Agen, 10 mil utanför Toulouse i Frankrike. Dagen fylldes snabbt med diverse olika uppgifter såsom utbildning, svar på frågor om maskinen jag installerat, etc. Att alla dessa frågor sedan är på Franska gör inte saken lättare, fast endel går dock att förklara med papper och penna.. (Hade inte direkt MVG i bild, men lyckas ändå på något sätt göra mig förstådd )
Hur som helst, när allt äntligen var klart och blicken slängdes mot klockan insåg jag att det var 2,5 timme kvar till mitt flyg skulle gå, så bråttom som man inbillade sig att man hade, hoppade man in i bilen och körde iväg.
Mitt på motorvägen stod dock en liten Subaru Impreza (i detta fall en polisbil) som inte direkt uppskattade min hastighet som jag valde att köra. Snällt la han sig framför mig och bad mig köra av på första rastplats, sagt och gjort, vi svängde av, pratade lite, de kollade körkort och säger sedan på engelska: "Drive a little bit slower now, we can still get you if you go fast again"
Man kan inte göra annat än att uppskatta deras sätt att se på det hela, snälla grabbar det där.. =)
Men åter till huvudämnet, resan från Toulose gjorde att jag landade på Arlanda 23.50 fredag kväll, sedan var jag personen som sa ja till nästa jobb när en av cheferna undrade lite lätt om det var ok för mig att åka till nästa kund redan under helgen. Tänkte att det ska ju inte vara några problem, även fast flyget idag lördag lyfter 12.00, vilket innebär att jag bör vara på Arlanda ca: 10.30-11.00. Därför blir det inte så mycket sömn och därför är jag vaken i detta nu, sitter här och skriver av mig lite. Ska sedan ta och packa en ny resväska och packa om verktygslådan, då vissa verktyg behövs och vissa kan lämnas hemma.
Så nu är klockan strax efter 5 på morgonen och om 12 timmar kommer jag befinna mig i Leeds och hämta ut min hyrbil för att sedan köra till Scarborough, känns som att min sömn kommer vara på planet Arlanda - Amsterdam (2 tim) och även planet Amsterdam - Leeds (1 tim).
Dags att bli klar med packandet, kanske man hinner med en liten powernap...
Stora kramar till alla mina vänner, saknar er..
//Cribba
